När jag kom var sjukhusentréns pelare klädd i röda girlanger. Det såg lite pråligt ut, särskilt mot sjukhusets klarblå plåttak. De är borta nu, men på barnsalen finns det fortfarande glitter och röda virkade hjärtan (typ farmor Karins) kvar. Igår var jag på neo-salen. Eftersom stickor till blodsockermätaren anlänt från Sverige kunde vi följa ordination att kontrollera det, och tog på alla 6 barnen, i de pyttesmå fingertopparna. Det fungerade. Några hade lite för lågt. Fortsatt tät amning/koppmatning är åtgärden. Jag gick med Yacinta och vi kommunicerade på engelska (jag), swahili (hon) och kroppsspråk (båda), och lyckades förstå varandra ganska bra. Hon tog med mig till tvätteriet med de lakan vi tagit bort från sängarna. Hon sa att de byter lakan måndag, tisdag och onsdag, men det verkar ju konstigt, så det kanske jag missförstod... Sedan var det dags för städning, sopning av golv, och avtorkning av bänkar/dörrar/fönster m.m. i neosalen, vilket jag fick hjälpa till med. Hur ofta det görs vet jag inte, men det behövdes iallafall! Min husgranne, barnmorskan I som kan swahili kom på besök, och kunde fråga lite mer om mammorna, planerad vårdtid m.m. Barnen får stanna tills de uppnått en vikt på ca 2 kilo. Annars är det risk för att de inte är tillräckligt starka när de kommer hem, utan åter går ner i vikt och blir sjuka och behöver läggas in igen. Barnet som legat längst är 8 veckor gammalt och väger nu 1,7 kg. De andra barnen är födda januari. Alla har en bra bit kvar till 2 kg. Efter te-paus gick I och jag till centralförrådet för att märka och registrera saturationsmätaren och blodsockermätaren som kommit från Sverige. En liten baby som behövt syrgas (via syrgaskoncentrator) över natten, då hon varit blek om läpparna blev första patient att prova saturationsmätaren. Det visade sig att hon låg så bra i syremättnad (100%) att syrgasen kunde kopplas bort. Bra! Då är ju mätaren verkligen användbar. Här är hon:
På eftermiddagen var det dags för min första intervju. Två sjuksköterskor fick läsa igenom mina engelska frågor, och vi diskuterade vad det var jag ville veta. De översatte frågorna till swahili och satt sedan båda med när jag intervjuade mamman. Hon var inte så talför, men något ska jag nog kunna använda. Jag är ju intresserad av mammans upplevelse och erfarenhet av amning, men det verkar inte som om de är vana att reflektera över och berätta om hur de känner. Det kan också vara så att amning är så naturligt och "oifrågasatt" att de inte reflekterar så mycket över att det, utan bara gör det. Idag har jag haft stora problem med att föra över ljudfilerna till datorn, med nära totalt datorhaveri till följd...
Efter jobbet tog hela "svenskkolonin" utom M som är hemma med en infekterad fot, en lång promenad i omgivningarna. Det var mycket vackert, och skönt att få komma ut ordentligt. Eftersom det regnat mycket är det mycket grönt, och bönderna är i full färd med odling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar