Idag har jag följt med två sjuksköterskor och en barnmorska på bybesök i Utuja. Sjukhuset har ett schema, där de besöker ett antal olika avlägsna byar en gång i månaden. Vi skulle åka klockan nio, men i brist på bil/chaufför kom vi inte iväg förrän kl. 11. Under väntetiden satt jag vid sjukhusets barnmottagning där det också pågick vägning och vaccinering. Förlossningsrummen låg alldeles intill, så genom de öppna fönstret hördes först en blivande mammas jämranden, och sedan lyckligtvis barnets skrik.
Utuja ligger drygt 4 mil bort, men det tog 1,5 timme att köra, i maxfart 70 km/h men oftast mycket långsammare för att undvika djupa hålor och vattensamlingar.
Väl framme vid dispensären delade vi upp oss i fyra-fem olika arbetslag. En läkare och en sjuksköterska från byn fanns redan på plats. Chauffören (!)och jag blev ansvariga för vägningen. Vågen hängdes upp i ett träd, och mammorna hade med egna viktskynken att “hänga upp” barnen i. Jag fick skriva in datum, och att hälsoläget var “well”, samt datum för nästa kontroll om en månad. Mammorna fick hålla vikten i minnet tills de kom till nästa station, där sjuksköterskan förde in den i barnets hälsovårdskort, och han också säkerställde att de mådde bra (som jag ju redan fyllt i…). Alla 152 barn utom ett var friska, en enda hade besvär med huden. På tredje stationen fick de vaccin enligt landets vaccinationsprogram. Förutom de vacciner som ingår även i Sverige, till exempel difteri, stelkramp, pneumokocker, hepatit, mässling och röda hund, fick de oralt vaccin (= i munnen) mot polio och rotavirus (en tarmbakterie).
Jag hann också vara med också vara med barnmorskan som tog emot de gravida mammorna (27 idag). Först kontrollerades HIV via snabbprov, sedan i nästa rum vikt, blodtryck, magens mått och barnets hjärtljud. Jag lyckades också höra när barnmorskan satt tratten på rätt ställe.
När alla barn och mammor blivit undersökta åkte vi en omväg hem för att jag skulle lämna över insulinsprutor och blodsockerstickor, bekostade av Nkingas vänner, till en flicka i en annan by. Hon mår nu bra och går i högstadiet. Därför var hon inte hemma, men vi fick träffa hennes bror och se hur de bodde. Vad roligt att få vara med om detta! Innan vi åkte från byn köpte vi läsk och mango för mindre än en krona styck! Hela utflykten tog ca 7 timmar, och nu känner jag mig rätt mör! Mina husvänner Greta och Hans kom just tillbaka från Dar es Salam, så nu blir vi fler även i denna delen av huset. Trevligt!
Ett bildbevis på att jag också är här…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar