På Afrikansk mark!

Efter skjuts till Jönköping av maken Carl träffade jag mitt resesällskap, en pensionerad barnmorska/vårdlärare och hennes make tandteknikern. De har varit på Nkinga i Tanzania drygt tjugo gånger och har en egen bil stationerad i Arusha så det känns roligt och tryggt att resa tillsammans med dem! Vi fick god “söndagmiddag” hos deras goda vänner i Stockholm innan det bar av med Ethiopian airlines från Arlanda på nyårsdagens kväll. Tidigt på morgonen landade vi i Addis Abeba där vi hann smaka på etiopiskt kaffe och köpa rostad säd (snacks) på flygplatsen. Sedan flög vi över öken och berg i Kenya, och landade i ett varmt Arusha, nära Kilimanjaro (fast berget på bilden är nog “systern” mount Meru). Efter ebolakontroll på båda flygplatserna, med temp-kontroll, hälsodeklararation, samt visumansökan släpptes vi in. Att jag är lite hostig efter sista veckans jobb med enbart förkylda barn nämnde jag inte…

Efter bankomatbesök och matinköp bjöds vi på ännu en middag (gnu! och ugali) av andra vänner till paret, som driver ett barnhem i Arusha.  De hade också Sverigebesök. Och alla vi träffade kände Glenn, min kusins man, som är uppväxt i Tanzania. Den ena familjen kände också min ena bror! Världen är bra liten. Efter en god natts sömn startade den långa bilresan, en dagstur, till Nkinga. Ytterligare ett svenskt par, som ska hålla en mödrahälsovårdskurs tillsammans med mitt resesällskap här på sjukhuset med start imorgon åkte med. Kursen ingår i ett projekt för att sänka mödradödligheten i samband med graviditet och förlossning. Det är också ett av FNs milleniemål, som landet arbetar för att uppfylla. Vägarna var förvånansvärt bra, jag hade mycket skumpiga vägar i minnet från vår Tanzaniavistelse för tre år sedan, men det var bara de två sista milen på grus/sandväg som var gropig. Det var roligt att få se mer av landet, savann, masajer med får och getter, berg, saltsjöar och risfält! Vi hann fram till Nkinga lagom till vacker solnedgång. Här installerade vi oss alla fem i ett av gästhusen, där jag fick ett eget rum. Varm middag väntade oss. Sedan sov jag gott under myggnät och var bara lite störd av värme, tuppar, fåglar och surrande vattenpump. Eftersom det är söndag idag vi alla på gudstjänst i kyrkan på sjukhusområdet. En annan svensk läkare här varnade för hälsovådligt hög ljudvolym, med vi satte oss i flygeln bakom högtalarna och tyckte inte att det var så farligt. Efter medryckande sång och dans var det dags för lååång predikan. Några ord på swahili snappade jag upp. Mungo (Gud), baba (fader), asante (tack)… Det var varmt, både temperaturmässigt och mänskligt, och en fin upplevelse! Efter knappt tre timmar gick vi hem för att ordna lunch, och när vi gick förbi kyrkan för att inhandla lite grillad kyckling på bygatan efter en timme höll gudstjänsten fortfarande på! Nästa söndag ska jag satsa på den tidiga 8-gudstjänsten som är lite kortare och på engelska.

Nkinga hospital grundades av de svenska pingstmissionärerna Erland och Ester Johnsson 1935, då som en liten dispensär. Sedan dess har det vuxit till ett stort sjukhus som betjänar hela regionen runt Taborah, och patienter söker sig hit ändå från Zanzibar för att det har ett gott rykte! Det drivs nu av den Tanzanianska pingströrelsen och har till viss del statligt stöd, som ett godkänt “referral hospital”. Nu ska vi ta en tur runt sjukhusområdet, köpa tanzanianskt telefonkort och leta efter wifi. Jag hoppas kunna träffa någon på barnavdelningen redan idag som jag kan ty mig till imorgon. Det ska bli mycket spännande! Jag är så glad och tacksam över möjligheten att få komma hit, det är verkligen en dröm som går i uppfyllelse! Och hittills är allt över förväntan bra (och då har jag inte förväntat lite)! På återseende!