Igår och idag har jag “arbetat” morgonpass. Nu när jag lärt mig rutinerna som iallafall på neo-salen är begripliga kan jag ganska självständigt ta vikt, temp, och blodsocker på de barn där det behövs och skriva in i journalkurvorna. På papper förstås. Det enda som är datoriserat på sjukhuset är röntgen och operationsprogrammet. Jag fick den nya digitala rtg-apparaten, ultraljud, och gamla rtg-apparaten med tillhörande framkallningsvätskor förevisade för mig av K, tidigare rtg-sköterska här.
Det finns 6 små barn på neosalen nu. Imorse mådde alla bra, men under dagen blev två tillfälligt sämre, och behövde syrgas, antibiotika och lite andningsstimulans. Det kan växla snabbt. I Sverige får omogna nyfödda som “glömmer bort” att andas koffeincitrat (kaffe…) som stimulans, men här ger de istället motsvarigheten till teofyllamin. Det ska ges mycket långsamt intravenöst, på ca 30 minuter, och den uppgiften fick jag utföra. Saturationsmätaren kom väl till pass eftersom pulsen kan påverkas. När jag gick hem mådde båda barnen bättre, hoppas att det håller i sig!
Igår eftermiddag var jag inbjuden till L och E som båda arbetar som undersköterskor/barnsköterskor på avdelningen. Det var mycket roligt att helt på egen hand få hälsa på i ett Tanzanianskt hem. L mötte mig vid sjukhusgrinden och visade vägen, på stigar över majsfält. De håller på att bygga ett eget hus som vi gick och tittade på, tills det blir klart bor de hos släktingar om jag förstod det rätt. De har en 4-årig dotter, och jag hade med mig en present, men bästa kompisen och många grannbarn var med hela tiden, så jag lämnade den till föräldrarna att ge henne när de blev ensamma.
Idag har jag bjudit hem Y, den erfarna äldre barnsköterskan som har huvudansvaret för neo-barnen. Jag hade tänkt baka sockerkaka, men det hade vår hushållerska redan gjort! Med hjälp av svenska A, barnmorska och sjuksköterska med mångårig (>50 ?!) erfarenhet av Tanzania, samtalade vi om amning och de speciella omständigheterna med att få ett för tidigt fött barn. Det var mycket intressant och givande, och Y tyckte att det var roligt att berätta. Tekniken fungerade som tur var bättre denna gång, och ljudfilen är säkert sparad utan att datorn krånglat…
Efter det var alla, nu 17, svenskar injudna till Maggan på semlor! Förra året såg jag hennes semmelfest på facebook, och nu fick jag själv vara med. Kul och gott och trevligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar