Första dagen på barnavdelningen

 

Dagens blogg blir full av sjukvård så ni som inte är intresserade av det får skumma eller inte läsa alls . Och det blir nog inte lika långa inlägg alla tio veckorna! Arbetsdagen började klockan sju med morgonbön och sång på sjuksköterskeexpeditionen! Sedan rapporterade nattpersonalen  över till dagen vilket följdes av en rundvandring till alla patienter. Det var 26 stycken denna dag, 13 killar och 13 tjejer, plus tre små prematurfödda barn på neo-salen. Det fanns plats för väldigt många fler på 6-8-bäddssalarna. Det var tre sjuksköterskor, en undersköterska och tre studenter i tjänst idag, samt ett antal läkare som jag inte riktigt hade koll på. Idag följde jag med sjuksköterskan C bland de större barnen, som var uppdelade på olika salar beroende på symtom. Mammor,pappor och ibland syskon och andra släktingar fick också vara med. Det ingår ingen mat i sjukhusavgiften, så anhöriga måste komma med mat till de inlagda. Var alla de anhöriga sover fick jag inte klart för mig, inte var toaletterna var heller! Diagnoserna denna dag var diarré, malaria med hög feber och påverkat allmäntillstånd, benfrakturer där barnen låg i häftsträck, osteomyelit och en bentumör. Vi gick runt och gav medicin, mest antibiotika och smärtstillande (paracetamol), och satte dropp. Med små medel utförs mycket vård, även om det inte alls är som hemma! Till exempel hängde de gamla droppflaskorna kvar vid sängarna och kopplades på för varje ny medicinomgång (fast bara till samma patient). De spolade heller inte igenom kanylerna vare sig före eller efter injektionerna, bara om det inte verkade fungera. Jag försökte att bara vara med och titta och lyssna, för att ta in hur de gör och hur vården fungerar här.

Vid halvelva gick min handledare hem för “tea-time”, och jag för en mangojuice-paus. Sedan kom hon aldrig tillbaka. Trodde jag… Mitt kännetecken på henne var en rosa kofta. Ingen utom jag hade namnskylt. Jag passade på att läsa igenom pärmar med barnens pappersjournaler, rutiner, titta i läkemedelsskåpet m.m.  Där fanns det mediciner jag kände igen, men inte mycket! Läkemedelsvagnen var svensk – till och med de svenska lapparna på lådorna var kvar! Till slut frågade jag de andra vart C tagit vägen, och då sade hon som suttit bredvid mig vid skrivbordet en lång stund – det är ju jag! Koftan hade hon lämnat hemma… Hahaha! Vilken rolig “mzungu” – viting de fått ta hand om idag! Hon var bra på att berätta vad hon gjorde på ganska bra engelska, däremot förstod de tre studenterna från sjuksköterskeskolan här intill nästan inte alls vad jag sa. Under dagen fick vi ta hand om flera nyinskrivna barn, bädda säng till dem med svenska landstingslakan, sätta nål och påbörja behandling. Ett snabbtest för HIV tas på de nya barnen, idag var alla negativa (vilket är bra i sjukvårdssammanhang – de var alltså inte smittade). Som avslutning på dagen överlät C till mig att sätta nål, och när jag lyckats med den första blev jag strax inkallad igen, som “expert” denna gång, med en hel drös sjuksköterskestudenter som åskådare. Som tur var för barnet och mig gick det bra. Nålarna var de vanliga svenska, så det var bara miljön som var ovan, och att jag behövde hjälp för att prata med barnet och mamman för att förklara vad jag skulle göra. Ingen bedövning fanns och inte mycket till förberedelse heller för barnet. Det är nog en helt annan syn på att barnet får stå ut med smärtan. När detta var klart hade eftermiddagspersonalen kommit och C gått hem på riktigt så då tyckte jag att även min arbetsdag kunde sluta. Jag satte mig utanför sjukhuskontoret där det finns wifi och chattade en stund med familjen där hemma. Roligt! Och bra att nätet fungerar, det var stora problem med det förra året. Efter en kraftig störtskur gick jag på leriga vägar till avslutningen på första dagen på “safe motherhood- kursen” som mina nya vänner var helt nöjda med. Med två barnmorskor i huset här hoppas jag kunna få lära mig även lite om att få förlösa barn och gå med på förlossningen med Greta som som kommer att vara här lite längre tid. De har just förberett kursen för imorgon och berättat för mig om “antenatal blödning”. Lärorikt! Tack för idag!