Idag gick jag på den gemensamma sjukhusandakten 7:30. Det innebar att jag fick några minuters mer sömn, och att jag fick presentera mig för fler av sjukhuspersonalen och inte bara för dem som jobbar på barn. När jag kom till neosalen var Hyacinta, den erfarna barnsköterskan som jag skulle gå med sjuk – i malaria! Istället fick jag gå med Rose, en nyutbildad sjuksköterska, som var bra på engelska, och som jag tänker kan bli min tolk. Hon och de andra två på neosalen får sin lön betald via Nkingas vänner. Idag var det fem små barn där, varav en liten kille var född med kejsarsnitt inatt. De flesta var för tidigt födda och vägde mellan 1-2 kg. Alla fick bröstmjölk, några mammor kunde amma, och de andra pumpade ut och matade barnen varannan timme med hjälp av en liten kopp. Ingen hade sond. Mormor till den nyfödde gick mellan mamman på postop och den lille hos oss, och hjälpte till att mata honom. Han fick mat inom en timme efter födseln, vilket är bra för omständigheterna! Under ronden ordinerades ungefär samma vård för alla barnen, fortsatt tät matning, vikt- och tempkontroller och hud mot hud-vård (“kängurumetoden”) för att de skulle hålla kroppstemperaturen bättre. Flera barn hade undertemp, och en vårdades läskflaskor fyllda med varmvatten i sängen. Blodsockerkontroller ordinerades också, men gick inte att genomföra för att lab hade hämtat in alla blodsockerapparater, och den lilla de själva hade på neo hade slut på teststickor. Som tur är hade Maggan Edin med sig nya stickor till den, och dessutom har Nkingas vänner köpt en till liten mätare av samma sort som vi använder i Borås, så efter helgen ska jag lära personalen hur den fungerar.
Rose hade också hand om grötkokningen, på vedspis!, till de undernärda barnen, med hjälp av en tvillingmamma som samtyckte till fotografering. Undernäring/malnutrition är ett vanligt problem i Tanzania, som kompliceras ytterligare när barnen blir sjuka. På vedspisen steriliserades också kopparna som de små barnen druckit ur.
Undernärda blir däremot inte vi. Idag blev det ugali och höna till lunch – och “365” som Greta säger, fruktsalladen som vi bjuds på varje dag. Fortsatt jättegott!
På eftermiddagen var det avslutning på “safe motherhoodkursen”, och deltagarna från tre olika sjukhus i trakten var mycket nöjda. De uttryckte att de blivit välsignade och bättre rustade i det viktiga arbetet att rädda mammors liv. Hasse bidrog till avslutningen med ett musikstycket på cello. Imorgon blir det ledigt, och sovmorgon för mig, och tidig avfärd mot Dar es Salam för de övriga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar