Kitenge na matunda - tyger och frukt

Sovmorgon till nio i lördags, skönt då jag börjar sju varje morgon annars! Happy som lovat följa med till Nzega som vår "bodyguard" kom tillsammans med sin lille son Joseph/Madale, och vi tog en daladala (minibuss) utanför sjukhusporten. När den var full packades några passagerare till in, och efter halva vägen fick vi byta till en annan, oklart varför, men nåt fel var det. Och de tyckte nog att den vita tanten i framsätet som ville ha bilbälte var konstig :) Framför oss på sandig gropig väg körde en gristransport, inte så värst djurvänliga djurtransporter i det här landet heller! 

Mina inköp

Framme vid marknaden ville Mathilda bära Joseph i sjal på ryggen, och en äldre kvinna skyndade fram för att få rätt snits på knytningen. Vi började sedan att leta efter tyg i många små bodar, och jag fastnade för fyra olika, till klänningar, byxor och tygkassar. Det finns så många vackra tyger här! I kyrkan är det kul att bara sitta och titta på damernas vackra klänningar och tygstycken, ofta kombinerade i brokiga mönster och färgskalor och inte alls ton i ton. Snyggt! Sedan köpte vi frukt, mango , 3 för 2.50 kr och stora avokado för 2.50 och fick smaka på en frukt jag aldrig sett förut och inte minns namnet på. Gott iallafall. Vid speceriaffären stötte vi på en chaufför från sjukhuset som erbjöd skjuts tillbaka, efter drickapaus och glass! Det var förstås första gången Joseph smakade på glass, och det verkade gå hem, gott men kallt!

Nån som vet vad frukten heter?

Väl hemma tog jag en sväng till sjukhuset, för att besöka en kvinna på "maternity". Svensk/finska läkaren Hanna som jobbar med byhälsovård och hälsoupplysning i avlägsna byar en bit härifrån ringde mig för en vecka sedan. Hon hade då undersökt en gravid kvinna, med alla tecken till grav graviditetsdiabetes. Hon drack och kissade mycket, hade gått ner i vikt och var mycket medtagen. Förra graviditeten var likadan, och två barnmorskor hade fått hjälpa till att "pressa ut barnet" (genom bukpress) för att hon var så svag. Hanna hade skrivit en remiss och sagt åt dem att åka hit för att få vård (insulin m.m) och troligen kejsarsnitt när det var dags för förlossning, men maken som hade en fru till var tveksam, eftersom de var fattiga. Efter kontakt med Maggan blev de lovade betalning via Nkingas vänner. Hela veckan gick utan att hon kom, de hade tagit in på ett annat mindre sjukhus med mindre möjlighet till rätt vård, men till slut fick Hanna tag på dem och de bestämde sig alltså för att åka hit i lördags. Jag fick läsa journalen och träffa kvinnan och hennes mamma, hon var svag och hade ont i ryggen. Det första blodsockret som togs var dock bra, så den preliminära diagnosen blev urinvägsinfektion med antibiotikabehandling. Som väl var är hon inlagd så att man kan följa blodsockret och hennes hälsoläge några dagar. Idag när jag var där fanns ingen personal som kunde tolka, de var upptagna med en förlossning (jag fick höra första skriket, tittade in bakom expeditionsväggen och såg dem lägga barnet på mammans mage), så jag kunde bara säga till patienten att jag (och doktor) kommer imorgon. På BB-avdelningen har två mammor dött i helgen! Av barnsängsfeber och komplikationer efter kejsarsnitt. Bådas barn vårdades på prematur/spädbarnssalarna, så jag visste att mammorna var dåliga. De arbetar mycket med att minska mödradödligheten på sjukhuset och i närområdet (och i hela landet genom lättillgänglig mödravård och säker förlossningsvård), så läkarna och sjukhuspastorn som vi hörde nyheten av idag var bekymrade. Genom statistiken vet jag att både barnadödligheten och mödradödligheten är hög, även om det förbättrats mycket senaste årtiondena, men det känns svårt att möta verkligheten bakom siffrorna, att barn jag vårdat dör eller blir moderlösa! 

På eftermiddagen gick vi till sömmerskan Anna med våra tyger. Hon satt ute på sin veranda och sydde, härligt. Vi satt och pratade i ljummen bris en medan hon lagade min tygkasse. Trampsymaskinen har bara raksöm, men hon gör de finaste klänningar, bland annat flera brudklänningar som hängde inne i rummet. 

Annas man såg på fotboll på TV när vi kom, och även i grannhuset hemma stod tvn på. Vi väntade på Maggan som skulle komma i bil med sina väninnor och plötsligt hördes ett glädjevrål, och vi trodde att det var de som blev välkomnade så, men det var nog "bara ett mål". Vid operationen i fredags räknade läkaren upp svenska fotbollsspelare, Zlatan, Fredrik Ljungberg och Sebastian Larsson, så han hade verkligen bra koll! 

När Maggan och vännerna kommit, med kramar och välkomnande från grannar och Raheli åt vi middag tillsammans. Sedan blev det lördagsgodis, popcorn och Disney med tjejerna i mitt hus.

Idag kl 8 gick vi på engelsk gudstjänst med eleverna från English Medium School här på området, med engelska sånger och bra, "lätt" predikan av rektor Paul Mayengo. Efter frukost var det dags för nästa gudstjänst, idag även med nattvard. Maggan satt bakom och tolkade så att vi kunde följa med. Jag utökar min ordlista med alltfler ord, i min glosbok finns nu olika sidor för hälsningsfraser, mat, jobb/sjukvård och "kristna ord". Rehema och Neema betyder nåd, och är båda kvinnonamn, och förra året jobbade jag med en läkare som heter Tumaini - hopp! Fina namn!

Efter middag och vila har Maggans vänner och jag gått en promenad utanför sjukhusområdet. Maggan var hemma och packade upp, bland annat 50 kg reservdelar till en traktor här, och tog emot flera besökande som ville hälsa välkommen, smaka på bullar (barn) eller prata om hjälp med skolpeng. Som vanligt ropade folk efter promenadvägen om att bli fotograferade, bland annat dessa killar som sålde sockerrör. En mamma som hämtade vatten i en smutsig liten damm på åkern vi gick över ville dock inte vara med på bild då hon i så fall ville hem och snygga till sig först, vilket jag förstås respekterade! Jag brukar alltså fråga innan jag tar kort, om de nu inte själva ropar och ber om det, om ni undrar...