Mvua - regn!

Måndagmorgon tog avdelningschefen Martha, "In Charge" tilltalar personalen henne, med mig till det gemensamma morgonmötet. Där var det intressant genomgång och diskussion om helgens händelser, det mesta på swahili men även en del på engelska när jag särskilt bad om det. Det var stor upprördhet över de två mammorna som dog i lördags i sviter efter förlossningen. Sjukhuschefen Masonda tog också upp att många ordinationer inte följs, vilken han hade blivit extra medveten om förra veckan när hans pappa var inlagd, och han undrade över medicinen som skulle givits men aldrig kom. Jag har också uppmärksammat det många gånger. Ibland beror uteblivna doser på att medicinen inte finns på apoteket, ibland på att barnet inte har någon fungerande intravenös infart, men ofta för att läkemedelslistan är "borta". När jag har letat sitter de ofta fel på ställe/i fel pärm (det finns tre pärmar för olika rumsnummer och sängplatser). Igår såg jag också att ett blodstatus som ordinerats förra veckan inte hade något provsvar, så jag gick till lab och där fanns inget prov registrerat, så troligen var det aldrig taget. Babyn var svag och medtagen och såg blek ut, så det ordinerades blod, då utan att man visste vad blodvärdet var. Lite bakvänt. Idag visade det sig att blodvärdet var 142 (innan blodtransfusionen), inte så lågt, så troligen berodde svagheten på något annat, till exempel för lite mat. Han hade gått ner nästan ett halv kilo på en vecka sedan inläggningen. Maggan hade med sig batterier och simsalabim så fungerar nu vågen på spädbarnssalen också! Hon brukar uppmärksamma liknande brister som jag beskrivit och fråga/"konfrontera" ansvariga. Det är ju viktigt att rutiner fungerar så att vården blir så säker som möjligt. 

På prematursalen låg samma tre barn kvar. Jag framkallade mina foton och gav dem, till stor glädje för mammor, vän och mormor, som nu vad nöjd med sin klänning. Babyn vars mor dog vårdas av en nära vän, en pastorsfru, som koppmatar med mjölkersättning. Hon kommer att stanna tills barnet är färdigbehandlat med antibiotika, och nått godkänd vikt för att åka hem. Barnets far har åkt hem för att begrava sin fru, därhemma finns också en sexåring. De andra mammorna på salen var också tagna över dödsfallen och pratade om det, jag tror att de lätt kan tänka sig in i situationen. 

En mamma sa att hon skulle spara och visa kortet för dottern, "se så liten du var" (här 1.5 kg)

En av de andra små hade också fått ersättning förutom bröstmjölk (eftersom det inte riktigt räckte) och var spänd över magen och hade inte bajsat på ett dygn. Hon fick "tvållavemang" med bra resultat (tvål upplöst i ljummet vatten). I söndags när jourläkare undersökte henne hade han ordinerat observation samt venkanyl, men ingen behandling i den, och jag undrade varför. Han sa att barnet skulle ha kvar kanylen tills det blev utskrivet utifall att hon skulle behöva någon behandling. Jag nämnde det både för "in charge" Marthaoch idag för barnläkaren, och båda var överens med mig om att ta bort den, då det innebär en infektionsrisk att ha en venkanyl, och särskilt lång tid i onödan! Mamman fick råd om att amma/pumpa ofta så att mjölken kommer igång och undvika ersättning om det går. Den ordinarie barnläkaren Kasonda som nu är på plats är mycket duktig och undervisar sina kollegor, medicinstudenter och även mig under ronderna. En del saker har jag ju aldrig sett hemma, idag hade ett spädbarn fått fistlar från tarmen ut på magen, troligen beroende på dåliga hygieniska förhållande vid förlossningen hemma.

Igår var jag blev jag hembjuden till Lucy, maken är ledig från jobbet och var i Mwanza. Lilla Monica, 6 år, ropade på engelska när jag kom "I have missed you". Det är ju hjärtevärmande! Hon går i preschool i English medium school här och kan redan mycket engelska. Jag fick sitta med i köket när ugalin lagades på koleld, jag känner mig hedrad att få komma så nära in i hemmet och familjen, och inte bara vara en gäst i vardagsrummet. Jag har förberett mina närmsta vänner här på att Carl är vegetarian och alla ser mycket förvånade och smått förskräckta ut, vad ska de då bjuda på när han kommer? Det bjuds ju alltid på kött när det kommer gäster, även om bönor, linser, jordnötter och spenat är basvaror som de ofta själva äter utan kött till.  Till ugalin bjöds på "kunde", linsgryta, mycket gott!

Före maten får alla tvätta sig, så klart bra eftersom man äter ugali med händerna. Mössorna var troligen avsedda för små bäbisar men alldeles för stora för nyfödda. Nu väntas ny mössleverans med Carl 

Monica tränar att skriva bokstäver, de små plastdjuren får vänta.

Det har regnat hela natten så snart blir det nog lite grönare, även om den stora regnperioden inte väntas riktigt än. Barnläkaren sa att när regnen kommer är avdelningen nästan tom, för alla familjer ska förbereda jorden och så grödor. Bara de allra sjukaste kommer, och troligen också de för tidigt födda eller sjuka nyfödda, då det är svårt att hålla emot förlossningen pga jordbruksarbete! Jag har blivit förkyld och gick hem tidigt idag för att inte smitta de små och mammorna. Anna mår illa och har ont i magen, så det är värre för henne. Som tur är finns det flera toaletter i huset, och efter några dagars vattenbrist går det nu åter att spola. Trevligt! Vi sover under myggnät, äter malariaprofylax och ser inte heller många myggor, samt dricker kokt vatten, så förhoppningsvis ska vi inte drabbas av något allvarligare, och jag hoppas att vi båda snart mår bra igen.