Mume wangu - min man!

Nu har det gått mer än en vecka sedan förra uppdateringen. Jag kommer att skriva flera inlägg från sista veckan på Nkinga, eftersom bloggen också fungerar som min dagbok. Nu från förra fredagen: Det visade sig att Carl sovit ännu mindre än mig, en kvart kanske på nattflyget. Maggan och jag gav oss iväg runt klockan sex för att möta honom i Mwanza. Med i bilen dit hade vi de yngre läkarna Rutegård som skulle på safari i Serengeti.

Fin fikapaus vid "sjö" efter vägen

När vi kom fram till flygplatsen var Carl redan på utsidan, och hade betalat stor dricks till bäraren som hjälpt honom genom tullen. Tur att de inte granskade väskorna alltför noga. Hans egen packning fick plats i handbagaget. I de två resväskorna trängdes mer än tvåhundra mössor (bilder i nästa inlägg), mediciner (panodilsuppar mm som behövs men är svåra att få tag i), lakrits och choklad, två ostar, diskbaljor och cykelslang med svenska mått (eftersom både cyklar och diskbänkar levererats från Sverige) och mycket annat till barnavdelningen. När vi lastat in upptäckte vi att ett däck på bilen hade fått in en spik och fått punktering. Som tur var var extradäcket i bra skick och snabba killar bytte det på ett kick för en billig summa. Lyxig lunch intogs på Malaika Hotel vid Viktoriasjöns strand, där vi sedan sov middag och badade i poolen medan Maggan gjorde en första inköpsrunda av bricktyger. Efter fin solnedgång på bergen med utsikt över sjön intogs indisk middag på hotellet. 

Mwanza - klippstaden

På lördagen kom doktor Jaqcueline Suba med sin dotter för att hälsa på oss. Hon hade med sig en fin väska som present till mig. Hon utbildar sig till barnläkare på det stora sjukhuset Bugando, och det var intressant att diskutera skillnader i vård, där det visade sig att Nkinga klarar att rädda mindre och mer för tidigt födda barn, eftersom mammorna är med hela tiden och kan "ge känguruvård". På Bugando får mammorna på grund av platsbrist bara komma in var tredje timme och mata barnen. Många barn dör på grund av lågt blodsocker och aspiration, till stor del för att mammor kanske inte kommer var tredje timme på natten, samt att personalen inte hinner se till alla barnen, kanske 50 stycken! 

Sedan var det dags för mer tyginköp, samt en fotboll som utlovat till Lazaro. Vi har med oss ca 20 kg tyg hem i bagaget som ska bli till vackra brickor. Efter fiskinköp av ivriga försäljare och fika på Tilapia hotellet var det dags för återresa till Nkinga. På grund av besvärliga trafikpoliser i en fartkontroll var vi inte framme förrän långt efter solnedgången. Det är lite läskigt med mörkerkörning eftersom många mötande bilar inte har lyset på och många cyklar eller går i vägkanten.

På söndagen hann vi med engelsk gudstjänst med skolbarnen i English Medium school innan det var dags för Anna och oss att åka med pastor Henry och rektor/pastor Paul Mayengo till kyrkan i Sungwizi. Carl predikade på engelska och Paul översatte till swahili, och Anna, Carl och jag sjöng några gospelsånger vilket var uppskattat. Lite bönesvar fick jag också då generatorn som fixade högtalarljudet lade av några gånger så att vi fick höra kyrkans kör sjunga vackert a capella ;) Henry hälsar Carl välkommen tillbaka för en lång predikoserie! Efter gudstjänsten serverades lunch under ett träd i trevligt sällskap av flera medverkande.        

På eftermiddagen cyklade vi till apberget för att se fin natur och solnedgång, men tyvärr inga apor denna gången heller. Däremot många barn som sprang med oss och som fick del av vårt vatten när vi satt och inväntade "att solen skulle sova" - "jua analala" vid deras hus.

Medan jag inventerade Carls roliga packning visade Maggan Nkingas historia för honom och sjuksköterskestudenterna, sedan var det läggdags inför en intensiv sista arbetsvecka.