Marita katika Tanzania: Kofia

Måndagmorgon klockan sju var det dags att ta med Carl till sjukhuset, först på morgonbön på barnavdelningen och sedan för hela sjukhuset vid öppenvårdsmottagningarna. Sjukhuschefen Masonda hade varit på en nationell träff med presidenten och alla missionsjukhus veckan innan och rapporterade från den, samt pratade om utmaningar som sjukhuset står inför och behöver arbeta med framöver. Bland annat den återkommande bristen på mediciner och mödradödligheten som inte är under kontroll. Glädjande var ändå att laboratoriet arbetat med förbättringar och nu vunnit pris som ett av de bästa i landet. Hela lab-personalen kallades fram och belönades med var sitt kitenge/vackert tygstycke.

Vännen Nashon, min sömmerskas man, arbetar på sjukhusförrådet och tog sig an Carl och visade runt honom på hela sjukhuset, medan jag gick tillbaka till barnavdelningen. Prematurrummet var helt fullt, en extrasäng stod mitt i rummet, så det var åtta mammor med nio barn. Det sista barnet som kommit under natten var dock stabilt och inte för tidigt född, så vi kunde snart flytta ut extrasängen till ett annat rum. Carl hade haft med sig en ny termometer då jag misstänkte att den som satt på väggen och hela tiden visat 27-28 grader inte stämde, eftersom svetten runnit på oss som varit inne i rummet en stund. Den nya termometern visade mycket riktigt på 31-32 grader! Maggan kom i samma veva som ansvarig barnläkare Kasonda, och efter samtal med honom beslutades att vi fick öppna fönster och dörrar på dagarna samt stänga av elementen. Han sa dock att det bör vara 26-28 grader och även det är ju varmt. Om mammorna använde kängurumetoden som rekommenderat den mesta av tiden skulle det nog inte behöva vara så varmt heller, men det får de fortsätta att diskutera.

Efter vägning och rond inleddes den roliga uppgiften att dela ut mössor till alla små på salen. Tusen tack alla ni som stickat, virkat och sytt! Som sagt hade Carl nog mer än 200 mössor med sig! Alla mammor fick välja två var, och resten är kvar i förrådet på barnavdelningen och hemma hos Maggan. Många av er önskade foton på er mössa och ett barn, och jag fotade alla barn, så här kommer många foton, men förstås inte på 200 mössor. Ni och jag får glädja oss åt att mössorna kommer att räcka i många månader och till många kommande barn. Mammorna var mycket tacksamma och glada! De ville förstås gärna också ha en kopia av fotona jag tog, så det blev ännu en tur till bygatan för framkallning. Den affären har tjänat stora pengar på mig! :) Många mammor sa att de skulle visa fotona för barnen när de blir större och berätta om hur små de var från början. Jag gjorde också en liten "revolution" då jag släppte in en pappa vars fru och barn legat inne nästan 50 dagar. Han hade inte fått se sin dotter på hela tiden, trots att han kommit med mat till frun varje dag. Personalen och de andra mammorna samtyckte, och pappan ville gärna komma in och hålla sin dotter en liten stund, och bli förevigad på bild. Förhoppningsvis får familjen snart återförenas hemma, flickan går upp i vikt och mamman har fått igång amningen efter en del trassel.

Alla mössor i en hög

baby med mössa och tygblöja

På eftermiddagen både måndag och tisdag hade jag undervisningspass för all personal på barnavdelningen om pediatrisk omvårdnad och framför allt prematurvård. Carl hjälpte till med inkoppling av projektor m.m., och många var också nyfikna på honom och sa att de ville komma och lyssna på mig och titta på min man! Martha hade också bett mig visa hur man räknar ut vätskemängder och dropptakt till de små. Det är ju noga att det blir rätt, ju mindre barn desto mindre marginaler, och som tidigare sagts har de inga droppräknare, vilket är ett självklart hjälpmedel även för större barn i Sverige. Happy var med och tolkade till swahili, så att alla skulle hänga med. Det blev lite diskussion och frågestund efteråt, roligt, och en såpbubblepenna som gåva till alla, förstås också uppskattat.

På tisdag förmiddag var vi på studiebesök på English Medium School tillsammans med Anna och Mathilda, och vi fick rundvisning av rektorn Paul Mayengo. Vi tittade in i tre klassrum där de mindre årskurserna sjöng för oss, och vi fick också se matsalen, köket och sovsalarna och bjöds sedan på gott kryddte, bullar och mandazi. Skolan har gott rykte och god rankning bland skolorna i Tanzania men kämpar med ekonomin. Många föräldrar har svårt att betala skolavgifterna när skörden slår fel eller uteblir, och många familjer behöver hjälp av släkt och vänner och även många svenskar som liksom vi varit här på besök.

Tvåorna, Theopistas son Eliyah med pennan i hand längst fram.

Skolköket

På väg från skolan gick vi förbi garaget och förrådet som också fungerar som skrot!

Eftermiddagar och kvällar de sista fyra dagarna blev snart inbokade för olika "hembesök" hos vänner som även ville träffa Carl och bjuda på mat. Måndag var vi hos Theopista och barnen. Carl fick en fin tröja som passar hans stil precis! Vi fick äta fisk och pasta med bestick, medan barnen som vanligt (för alla) åt med händerna. På tisdageftermiddag var Martha och hennes två barn hemma hos oss på läsk, bulle och sockerkaka och när vi följde dem på väg hem, till nästa ställe höll sonen Charlton Carl i handen, gulligt! Solnedgång, jordnötter och dricka blev det sedan hos Niver och Emanuel, ett par som båda arbetar på barnavdelningen, hon på prematursalen och han som sjuksköterska på avdelningen. Carl fick dem att lova att det väntade barnet skulle få heta Carl eller Marita, även om de hade svårt att uttala hans namn ;) De flesta tror att jag heter Martha, ett vanligt namn här, så det kan ju barnet gärna få heta!