Marita katika Tanzania: Mwalimu

Måndag och tisdag har fortsatt med introduktion av de två nya barnsköterskorna på neo-salen. Det kom tre nya barn i fredags, nu totalt fem, då det finns att göra. De nya är tvillingar födda i vecka 36, alltså bara lite för tidigt, på ca 1,5 kilo var. Den andre, den ende pojken på salen förlöstes med kejsarsnitt för att han kom med fötterna först. Han är inte för tidigt född, men ändå liten, och mamman har haft svårt att få igång amningen, vilket är vanligt här vid kejsarsnitt. Alla mår ändå ganska bra, så det är matning och vanlig omvårdnad som gäller dygnet runt. Alltså har jag även tid att undervisa de nya, som varit där båda två både igår och idag. Niver, den andra snart mammalediga barnsköterskan var också i tjänst igår, här ser ni henne när vi gick igenom fördelarna med amning och känguruvård, och hon läser högt för mammorna som också var intresserade av vår "lektion".

När jag skulle visa dem hur man sondmatar, och letade efter en sond för att visa märkning och hur man mäter längden hittade jag till min förvåning lackmuspapper i en låda. Det hade andra svenskar tagit hit, tre "häften" så det kommer att räcka länge. Så bra, ett så bra hjälpmedel för att kontrollera att sonden ligger rätt (i magsäcken och inte i lungan!). "Ronden" var där just då med två underläkare, och fick också höra, de kände till detta, och kunde bekräfta för personal och mammor på swahili. Niver var full av förtjusning över allt nytt även hon fick lära sig. På eftermiddagen gick jag igenom min powerpointpresentation med den nya Lucy, Niver och Lucy. Vi satt på IVA-expeditionen (inga barn på IVA-salen denna veckan), och även sköterskor från avdelningen kom förbi och undrade varför inte de fick undervisning, så nu är det bestämt att det blir genomgång för hela personalen på måndag och tisdag nästa vecka, kul! En sjuksköterska blev jätteglad och ville ha en bok att skriva upp i när hon hörde hur jag förklarade hur man räknar ut dygnsmängden en nyfödd baby ska äta.

På måndagen kom också Lazaro, en pojke på åtta år med diabetes som jag lärde känna här förra året, då han kom in jättesjuk efter att ha varit utan insulin i tre månader för att de inte hade råd att köpa medicin. Han återhämtade sig och mamman fick på nytt lära hur diabetes ska skötas, och sedan dess får de också hjälp av Nkingas vänner med medicin och tillbehör. Han kommer varannan månad för att följa upp blodsocker och hämta mer insulin, och det fungerar bra hemma och i skolan, om han inte äter för mycket mango! Han var här på återbesök min första dag men eftersom jag inte visste om det missade jag honom. Lucy hade telefonnummer till hans bror och kontaktade dem och sa att "mzungu" var här och ville träffa dem om de kunde, och som tur var ville han väldigt gärna träffa "vitingen" också! Vi passade på att prata om tecken på högt och lågt blodsocker igen, och han fick en färgglad lapp, översatt till swahili. Storebror sa att lärarna i skolan var informerade om hans sjukdom, men att de ringer hem om han verkar må dåligt, så får de hämta honom, det verkade inte som det fanns någon mat/sötsak att ge honom i skolan om det behövdes. Vi ska försöka ta upp det vid nästa återbesök. Innan han gick hem förra året fick han en fotboll av mig, och det kom han ihåg, och sa att han gärna ville ha en boll igen. Jag följde med ut på byn för att köpa en, men trots att vi gick runt i många affärer fanns ingen. Vi lovade att vi ska skaffa en till nästa gång han kommer. Sen skulle brodern skjutsa hem honom igen på cykel, 3 mil enkel väg.

I söndags kväll kom fyra sjuksköterskestudenter från Stockholm och igår kväll tog vi med dem på promenad för att visa de fina omgivningarna.

Idag har vi fortsatt med "inskolning", där det också ingår rutiner som renbäddning, städning och tvätt. Med tre extra personer blev det desto mer städat; golv, väggar, fönster och neonatalskåpet. Det sistnämnda var verkligen välbehövligt, där var en enda röra, med sprutor, blodsockerstickor (tyvärr många till en apparat jag inte kan hitta här), bröstpumpsdelar, julgransgirlanger, ett avgnagt kycklingben! en personaltandborste m.m. huller om buller. En del av röran beror på att de försöker gömma saker, tex sonder och små venfloner (venkanyler) från den övriga personalen som går dit och letar om det är slut i deras förråd. Därför är också skåpets fyra dörrar låst med fyra olika nycklar som göms med en sinnrikt system. Det gäller att inte ha för bråttom när man behöver något där eller i något annat låst förråd! Resultatet blev mycket bra, Maggan hade haft med sig lådor att sortera allt i, och neopersonalen blev nöjd. Det var de och inte jag som skrev lappen om att hålla fint i skåpet hädanefter!