Wiki ya pili - andra veckan

Veckan har varit fortsatt händelserik och dramatisk. När jag kom till jobbet på i onsdags hämtade Niver som jobbat natt direkt in mig på neosalen. Där låg en mycket prematurfödd flicka, troligen 24 veckor, född hemma dagen innan, hon vägde bara 630 g. Det är en omöjlig uppgift att vårda en så mycket för tidigt född här, det krävs även i Sverige oerhört stora vårdinsatser och intensivvård för överlevnad. Vi skulle ändå försöka sätta nål, ge glukosdropp och se till att hon höll värmen, genom att ligga på varmvattenmadrass. Hon var stark och levde hela dagen, men orkade sedan inte med att andas. Pole sana.

På lunchen fick jag agera extramormor och följa med Lucy till mödravård och ultraljud. Allt såg bra ut. Gravida kvinnor får malariaprofylax, (anti)maskmedicin, järn och folsyra. Det verkade som att graviditeten kommit längre än tidigare beräknat, så förhoppningsvis hinner jag få se barnet! Hon blev redan förra gången en kär vän. När vi var på MVC ropade en "byhälsovårdsköterska" på mig, och undrade om jag kom ihåg flickan med diabetes i byn vi åkte till då. Hon får hjälp med insulin och sprutor av Nkingas vänner. Nu hade pappan ringt och sagt att insulinet snart är slut, och sköterskan undrade om jag kunde fixa det till morgonen därpå när de åter skulle åka till samma by. Efter att fått hjälp att hitta hennes journalnummer, som pappan inte kom ihåg, fick jag nästa morgon bråttom att ordna fram insulin. Det var ingen hakuna matata för mig... jag undrar hur Tanzanianerna gör när nåt är bråttom :) Leta journal i arkivet, hitta läkare som kunde skriva recept, gå till kassan och få prisuppgift på receptet (nästan 600 kronor!), till kontoret för att få stämpel att Nkingas vänner betalar, hämta insulin på apoteket, hämta sprutor på öppenvårdsmottagningen och slutligen lämna alltihop till byhälsoteamet innan kl nio. Det gick, mission completed! Sedan kunde jag dricka morgonkaffe i lugn och ro. 

Vid ronden häromdagen fick jag väga flera av spädbarnen som inte låg på neosalen. Många går ner i vikt under vårdtiden, och behöver ju också följas upp. Det visade sig att vågen på det andra rummet inte fungerade. Den är batteridriven, och när jag tagit ur batterierna och åkt "till garaget" och testat dem var de helt tomma, och av en sort som är ovanlig i Tanzania. Så kan det gå med gåvor från Sverige... Maggan skulle försöka hitta i Arusha, annars får Carl ta med sig när han kommer, så fungerar vågen förhoppningsvis igen!

Hakuna matata blev det istället under skön promenad på kvällen, med glada barn och fin solnedgång.

Idag var det ganska stabilt på neo-salen, trots att vikterna är knackiga. Den lilla från förra veckan hade dragit ut sin sond igår kväll, så istället för att passera 1-kilosstrecket som vi hoppats hade hon gått ner igen. Hon fick en ny sond imorse men visade sig också kunna "dia ur kopp", samma mängd som hon skulle ha i sonden. 

Jag hann gå med på stora delar av ronden, och fick sedan både vara med och lägga sträckbehandling på ett barn med brutet lårben, och på en mindre operation av en arm. Flickan med sträcket fick en balong av Anna, och var smått förskräckt då hon aldrig hade sett nån förut. Hon ska ligga så i tre veckor, och jag åkte hem och hämtade lite smådjur som hon kan leka med för att ha något att göra. Jag hade med mig två stora påsar och gav den ena till chefen för att de ska dela ut till barnen när de tagit blodprov eller fått venkanyl, och nu har jag sett många av barnen som leker med de små djuren. Roligt!  

                          

Ikväll har jag bytt hus och flyttat in till Anna och Mathilda eftersom Maggan har med sig två vänner när hon kommer imorgon. Jag har installerat mig i samma rum jag hade förra året så det känns bra! Imorgon ska vi åka buss till närmaste lite större stad, Nzega och handla lite tyg m.m. 

Usiku mwema - god natt!