söndag 25 september 2016

Nyani na rafiki - apor och vänner

Idag ett inlägg med lite text och mycket bilder från helgens aktiviteter. Lördagmorgon promenerade läkarstudenterna, Anna och Mathilda, och jag till Happy som lovat visa oss vägen till apberget, där det brukar finnas babianer. Vid ett hus efter vägen bodde fyra systrar som ville följa med på hela långa promenaden, den lilla buren på ryggen, och den näst-yngsta buren av Anna eftersom hon var barfota och det var ganska taggigt på stigen. Vi såg aporna på håll, men tyvärr bortjagades de av hundar, så vi kom inte så nära. Barnen plockade apbrödsfrukt, från Babaubträdet, de hade en syrlig spännande smak och vi satt länge och njöt av utsikten från berget.








Apbrödsfrukten

Happy är rädd för korna :)
Efter en kort tur till sokon, marknaden, promenerade vi hem till Lucy och Emanuel, dottern Monica och kompis Mariam, där vi blev bjudna på middag, kyckling, spagetti och ris, jättegott kryddat.




















Monica och Mariam, bästa kompisar.



Efter en timmes insats på neo-salen imorse, med vikt, temp och blodsocker-koll (som var ok för alla tre barn) har jag tillbringat sju timmar på gudstjänst! Det är ju söndag... Först fyra timmar lång i kyrkan, och sedan tre på torget/sokon, eftersom det har varit en "crusade" (så uttrycktes det på engelska, mötesvecka med tillrest predikant och många körer). Det var sannerligen livat med mycket dans och musik och lååång predikan! Jag satte mig i en fönsterglugg i slutet av första gudstjänsten för att få lite luft och genast räckte en mamma i närheten över sin lille kille, varpå många andra barn samlades omkring mig. Kul! De är nyfikna på oss wazungus - vitingar och vill gärna hålla i handen eller känna på oss. De vill ju också gärna bli fotograferade, och sedan se på fotot, till glada skratt!





Mathildas bild från en av promenaderna, jag visar kortet jag just tagit

1 kommentar:

  1. Jag kan riktigt känna värmen och dofterna. Njuter av alla vackra leenden.

    SvaraRadera