Ufunguo - nyckeln

Jag försöker lära mig några ord på swahili varje dag, och mammorna på prematur-salen skrattar när jag försöker säga "Tutaunana kesho - Vi ses imorgon" när jag går-  . Två andra ord för dagen är nyckel och samahani - ursäkta. Mer om det sen, först lite uppdatering från barnavdelningen. För er som inte följt mig förut var jag alltså här förra året för att intervjua mammor på prematur-salen om amning, för min uppsats i barnsjuksköterske-utbildningen. Uppsatsen har i samarbete med av två av mina lärare i Jönköping nu blivit en artikel "Breastfeeding preterm infants at a neonatal care unit in rural Tanzania" och ska  snart publiceras i Journal of Obstetric , Gynecologic and Neonatal Nursing. Vill ni läsa så hör av er, jag får "dela gratis" i en månad. Det är så roligt att få komma tillbaks till prematursalen och se hur det fungerar nu och märka att jag har nytta av vad jag lärde mig av personal och mammor då. Min slutsats var att de upplevde det naturligt att amma sina barn, men att de behövde hjälp med att lära sig pumpa ur ("handmjölka")och mata med "kopp" tills barnen var starka nog att amma som vanligt, och att kängurumetoden (KMC), att vårdas hud mot hud mamma och barn, stimulerade anknytningen och amningen. Amning/koppmatning varannan timme dygnet runt, samt känguruvård är fortfarande vad läkaren skriver varje dag i varje barns journal. Jag försöker observera, lyssna och lära, och frågar när jag inte förstår hur saker görs. Jag hjälper också till med det jag kan, som nålsättning och här sondmatning.

Ofta ligger barnen inlindade på sängen istället för på mammas bröst "som ordinerat". En av de små har särskilt svårt att hålla värmen och står still i vikt (870 gram!) och skulle verkligen behöva KMC. En svensk läkare som var här tidigare frågade varför KMC inte används så som sagt och fick höra att mammorna inte tycker om att barnen kissar på dem! Konstigt tycker jag, eftersom de brukar använda små tygstycken som blöjor, fast nu har jag sett att en del inte har det, utan bara det stora tygstycket som täcker hela kroppen och som får lindas av vid KMC. Mer att fråga om :) Eftersom det bara är tre barnsköterskor är det lätt att lära känna dem, samarbeta och dela kunskaper. De två yngre som pratar engelska är också intresserade vad jag kan berätta, idag frågade den ena vad som är normal puls på nyfödda, när en nyinskriven bara hade 75 i puls (normalt 120-160 så det var ju inte bra för bebin!) Nu är det fyra små på neosalen, tre prematurfödda/ tillväxthämmade och en fullgången med infektion som antibiotikabehandlas. Han ser jättestor ut med 3,1 kg! Han föddes som tvilling 2, med misstänkt lunginflammation (mekonium-aspiration). Mamma och tvilling 1 är kvar på BB här, medan mormor är med honom och hjälper till att koppmata med ersättning då mammans mat inte kommit igång, och han hade väldigt lågt blodsocker (low på mätaren <1,1). Efter sockerdropp och mat hade han 3,3 när jag gick hem, och verkade må bra. De andra är skörare och har en lång vårdtid framför sig. Det är svårt att knappt våga tro och hoppas att alla överlever. Idag hade jag med mig filtar, koftor och mössor (tack Maggan Brandt och damer som handarbetat), här ser ni "den store" som matas av mormor. 

Igår fick jag hjälp att laga punktering på Maggans cykel som jag lånar och har därför kunnat göra cykelutflykter. Mycket torrare än förra gången som sagt, det är ett dis över hela landskapet och lite svårt att cykla i torr lös sand på vägen. Men ändå så vackert, och skön temperatur ute framåt kvällen. Idag blev det längre än tänkt pga nämnda nyckel... Jag hade nämligen glömt min nyckel inne i huset på lunchrasten, och Raheli som är hushållerska låste förstås när hon gick hem. Så jag fick cykla hem till henne, kanske 2-3 km, i andra änden av byn för att låna hennes nyckel, och sedan åka tillbaks igen med den när jag hämtat min. Jag var ju ute på många cykelturer förra året här och hade en aning om var hon bodde och fick fråga mig fram på slutet, och i folksamlingen vid kvarnen (?) stod hennes dotter, som förstås kunde visa mig vägen! Nu blir det nog bättre ordning på nyckeln i fortsättningen (tror mina barn som redan fått höra historien).

Tutaunana kesho, eller en annan dag!