På nytt uppdrag till Nkinga

Efter 18 månaders bloggvila är det dags igen! Hanna, äldsta dottern hjälper mig att logga in och starta, och säger: Att blogga är väl som att cykla, har en en gång lärt sig kan en för alltid... Det får vi hoppas! Nästa fredag bär det av. Förberedelserna i form av lite swahiliplugg, visumansökan, vaccinering, köp av små leksaker till barnen med mera är i full gång, samtidigt som jag jobbar. Kollegor och andra vänner är uppmuntrade och smått avundsjuka, några skulle gärna följa med! Maken Carl kommer glädjande nog ner för att dela min sista vecka på sjukhuset och sedan semestrar vi tillsammans.

Förra gången var vistelsen på Nkinga sjukhus praktik och uppsatsstudie i min utbildning till barnsjuksköterska. Nu åker jag som volontär på uppdrag av Skandinaviska läkarbanken/Erikshjälpen, för att under sex veckor bistå den ordinarie personalen på barn- och neonatalavdelningen. Vill ni läsa mer om organisationen, klicka här. Jag har hållit kontakten med flera i personalen och känner mig välkommen tillbaka. Jag tror att jag ska koncentrera mig mest på vården av de minsta, prematurfödda, liksom förra gången. Därför är det en stor fördel att jag i somras fick vikariera på neonatalavdelningen i Borås,  och nu har lite mer erfarenhet att dela med mig av. Utrustning och mediciner skiljer sig mycket mellan Sverige och Tanzania, men den basala vården är den samma, med närhet till föräldrarna/mamman, amning, värme som viktiga faktorer.

Välkomna att följa mitt äventyr på bloggen, och i omtanke och böner om ni vill.  Nästa gång från Tanzania!