Med bara ett för tidigt fött barn kvar på neosalen bestämde sig personalen och Maggan att ta tillfället i akt att försöka få bukt med kackerlacksproblemet. Så efter att mamman och barnet tillfälligt flyttat till ett annat rum har vi tömt, städat, kört till tvätt och fått sprutat/penslat med ett väldigt illaluktande preparat. Och det fungerar, hela golvet är fullt av döda kackerlackor! Tyvärr sammanföll denna rengöring med ett ökat patientflöde till avdelningen. I morse var det 50 barn, vilket innebar madrasser på golvet i många rum!
Jag har fortsatt att engagera mig i vården av pojken med diabetes. Personalen här är som sagt mycket ovan vid denna sjukdom. Idag var det en barnläkare från Mwanza här(andra största staden). Hon sa att de bara hade en ny diabetespatient förra året. Hon tror att sjukdomen är ovanlig här, men också att många söker hos medicinmän/traditionell medicin först, och att barnen kanske dör i brist på medicinsk vård. Detta tyckte hon att någon gärna kunde forska på! Sedan Maggan skrivit på Nkingas vänner om familjen har flera hört av sig och vill hjälpa till. Hon hade en blodsockermätare hemma som de nu har fått, och som vi har lärt mamman och storebror att använda. Mamman kan inte läsa, men kan räkna, och förstå siffor som tur är, och hon har även fått skriva in blodsockervärdena i en anteckningsbok. Det är en bra övning för min swahili också! Mamman och avdelningen fick också bilder på hur man mår med högt och lågt blodsocker, även de översatta till swahili och stamspråket. Nu ger mamman insulin själv, under handledning. Förhoppningsvis ska de kunna gå hem på lördag efter besök på marknaden här där vi hoppas kunna hitta skoluniform till pojken.
Idag har jag även fått hjälpa till rejält med medicindelning och nålsättning, då en rättfram sjuksköterska tyckte att jag väl inte bara kan ägna mig åt en patient (när hon skulle dela medicin åt nästan 50!). Mycket antibiotika och kinin mot malaria blandades och gavs. Efter en inspektion igår är det städat och fint på expeditionen och i läkemedelsskåpet.
I går hade vi en avskedsgrillkväll för Hanna och Martin som åkte hem idag och ikväll har Hans och jag haft en mycket trevlig bjudning för barnavdelningen här hemma. Det var stor uppslutning, även om många kom en timme senare än vi sagt. Vi är ju i Afrika! Vi bjöd på tigerkaka och kanelbullar, med stor åtgång. Efter fikat ville de en efter en mata oss (med kaka på tandpetare), en lustig tradition som bjöd på mycket skratt och många foton. Sedan hade jag ett föredrag om det jag inriktat mig mest på här, prematurvård, amning och kangaroo mother care. Det var uppskattat och många kommenterade och ställde frågor. Roligt! Hans och jag fick var sitt jättefint tyg som tack för vår tid här. Åh, det kommer att bli sorgligt att säga farväl och åka härifrån!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar