Hemlängtan

har jag sällan. Det vet mina föräldrar sen jag var liten och var borta hos någon och såg en extrasäng och genast tyckte att då kan ju jag sova över! Men just idag skulle jag gärna varit hemma och firat Hanna, 22 år! För att inte tala om 4 februari då jag missade Davids 18-årsdag! Och den stora festen för alla husets februaribarn. Det klarade de dock galant utan mig, jag har sett många vackra tårtor på bild. Nätet fungerar att chatta på men nästan alltid med bara text, inte röst. :( Men om inte så länge är jag hemma igen och kan krama om familjen!

Varje morgon går jag till sjukhuset i soluppgångsljus. Vackert!

Idag har jag gjort min tionde intervju med en ammande mamma. Samt tagit farväl av en mycket trevlig mamman, en av två som kunnat lite engelska.

Förutom det har jag pratat om symtom på högt och lågt blodsocker med mamman till pojken med diabetes, och lyckats sätta nål på en svårstucken pojke. De spektakulära fallen idag bestod bland andra av en pojke med blodvärde på 23! Och en annan pojke med misstänkt buktumör, där den tjänstgörande läkaren på avdelningen tog finnålspunktion (alltså stack med injektionsnål genom skinnet in i magen) utan att blinka mitt inne på 8-bäddssalen. Den svenske barnläkaren höll på att tappa hakan. Det hade jag nog också gjort om jag varit med därinne just då.  Mamman fattade inte vad som hände trots att hon satt bredvid, utan efteråt tog hon med sig pojken till lab, för hon hade förstått att ett prov skulle tas, men inte att det redan var gjort… Ingen förberedelse, ingen bedövning, ingen ultraljudsapparat för att se var hon stack. Men iallafall desinfektion innan, bra!

Kvällspromenaden gick till flygplatsen i byn, där små plan kan landa på en grus/sandväg. Nån verkade ha tappat en resväska, som kom till användning för lekande barn.